När Skrivknuten startade 1986 var det få som visste något om läs- och skrivsvårigheter. Initiativet till rådgivningsverksamheten kom från medlemmar i Förbundet mot läs- och skrivsvårigheter (FMLS). De hade länge insett att det behövdes ett ställe dit folk kunde vända sig med sina frågor.
Under årens lopp har tiotusentals människor nåtts av Skrivknutens kunskaper och klokheter om läs- och skrivsvårigheter. Från början var Skrivknuten ett treårigt projekt som finansierades med medel från Arvsfonden. Projektet startades av FMLS i samarbete med Linköpings universitet och Utbildningsradion. Därefter permanenterades Skrivknuten och blev en kärnverksamhet inom Dyslexiförbundet FMLS.
Skrivknuten finns fysiskt på förbundets kansli i Sundbyberg. Hit vänder sig personer med egna svårigheter och deras anhöriga för att få råd och stöd. Hit kommer också lärare och andra som behöver veta mer om läs-, skriv- och räknesvårigheter. Här finns ett referensbibliotek med litteratur och informationsmaterial. Skrivknuten tar också fram eget informationsmaterial, håller föreläsningar, ordnar och deltar på konferenser, seminarier och mässor.
Inger Rålenius är rådgivare på Skrivknuten sedan 1993. Innan hon anställdes var hon själv en av alla som vände sig hit. Hon fick höra talas om Skrivknuten via en bekant som arbetade på Utbildningsradion, som under den här perioden sände flera program om läs- och skrivsvårigheter.
– Samtalet med Skrivknuten var det häftigaste jag någonsin haft. För första gången fick jag prata med en annan vuxen som hade samma problem som jag själv. Mitt liv fick en vändning, säger Inger Rålenius.
Personen som svarade när Inger Rålenius ringde var Eva Karlström. Hon hade varit med om att starta förbundet FMLS i slutet av 70-talet och var dessutom en stark pådrivare av Skrivknuten. Eva Karlström lyssnade på Inger Rålenius och gav konkreta råd. Hon berättade om vägar till studier och om talböcker och talsyntes.
– Men framförallt fick hon mig att skratta åt dyslexin. Hon kunde konsten att få mig både avslappnad och stärkt. Det är något som jag försöker ge vidare till dem jag möter via Skrivknuten.
Med råg i ryggen började Inger Rålenius studera, först på Komvux och sedan läste hon till socionom på universitetet. Hon använde de hjälpmedel som fanns till hands och blev lite av en expert. Hon ombads att hålla kurser på ABF i hur en kan utnyttja tekniken till att underlätta läsning och skrivning. Några år senare uppmuntrades hon att söka jobbet som Eva Karlströms efterträdare på Skrivknuten.
– Jag kände bara wow! Jag såg verkligen upp till Eva och tyckte att hon kunde så mycket. Det var en ära att få efterträda henne, säger Inger Rålenius.
Hon arbetade till en början tillsammans med läraren Gertrud Kristoffersson, som senare ersattes av en annan lärare, Eva Wiklander.
Trycket på Skrivknuten var hårt. Skolverket kunde inte mycket om ämnet och Specialpedagogiska skolmyndigheten fanns ännu inte i sin nuvarande form. Skrivknuten var med sin kompetens unik på arenan. Runt om i landet togs initiativ till lokala läs- och skrivcentrum. Många av dem sökte sig till Skrivknuten för att lära. Några år senare var Skrivknuten en aktiv part i att bygga upp den nationella verksamheten med Skoldatatek.
– Vårt perspektiv har på så sätt kommit att genomsyra många verksamheter och det är jätteroligt, säger Inger Rålenius.
Sedan starten har mycket förändrats. De statliga bidragen till Skrivknuten har dragits ner och idag finns bara en anställd. Kunskapen om läs-, skriv- och räknesvårigheter är spridd på många håll. De som tidigare sökte kontakt med Skrivknuten hade ofta frågor om själva funktionsnedsättningen. Idag är frågorna med specifika, de handlar ofta om rättigheter och hjälpmedel,
– Men frågorna om bemötande är desamma. Samtalen handlar lika mycket nu som då om självförtroende, och om att hitta styrkor och vägar framåt, säger Inger Rålenius.
Text och bild: Eva Hedberg
Artikel från Läs&Skriv 1 2016
