Utredning och diagnos

Eleven behöver ingen medicinsk diagnos för att ha rätt till hjälp. Många skolor testar alla barn för att tidigt upptäcka de som är i riskzonen för läs-, skriv- eller räknesvårigheter. En första kartläggning av läraren kan ge tillräckligt med kunskap för att skolan genast ska kunna sätta in åtgärder. Uppföljning är viktig. Om det visar sig att de insatta åtgärderna inte ger resultat bör en omfattande pedagogisk utredning göras av specialpedagog eller speciallärare. Och om det behövs bör skolan koppla in logoped eller psykolog för ytterligare utredning. Överlag är det bra om flera personer med olika kompetenser hjälps åt med utredningen, på så vis blir helhetsbilden mer komplett och individens förutsättningar tydligare. En bra utredning innehåller alltid förslag på åtgärder.

Insatserna ska ske så fort det finns en misstanke om att ett barn riskerar att utveckla svårigheter, åtgärdsprogram ska upprättas och åtgärder sättas in. Att vänta på att ett barn ska växa till sig kan innebära att problemet blir större och svårare att åtgärda.

Som vuxen kan du vända dig till din husläkare och be om remiss till en utredare. Du kan också få hjälp från arbetsförmedlingen om du är arbetssökande, eller försäkringskassan om du är sjukskriven.

Intyg om läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi kan krävas i vissa fall, till exempel om man behöver extra tid på högskoleprovet.