Ferda lyssnar och sammanfattar på läkarprogrammet

Ferda Yildiz
Ferda Yildiz pluggar till läkare och jobbar extra i tunnelbanan för MTR. För att slippa ta studielån har han under de fem år han läst på universitet jobbat helger både som kriminalvårdare, mentalskötare, spärrvakt i tunnelbanan och nu som kundservicevärd. I det gula huset i bakgrunden gick han Barn- och fritidsprogrammet på gymnasiet i Järfälla. Foto: Ylva Bjelle
Ferda Yildiz, 28 år, läser till läkare på Uppsala universitet. Här berättar han om sina studieknep, för att inte dyslexin ska lägga krokben.

”Det positiva med dyslexi är att jag lyssnar bättre. Jag lyssnar bara. Jag har tränat min hörsel och mitt minne. Det negativa är att när jag ska läsa, så hoppar orden ut ur öronen. Så jag får läsa korta meningar. Det gäller att jag förstår mening för  mening. Ibland tänker jag att dyslexin inte finns, för den ska inte hindra mig. ”

– Ta inte dyslexin som en svårighet. Då gör du det svårare än det är. Det löser sig i slutändan, säger Ferda.

Ferda Yildiz möter upp utanför sin gamla gymnasieskola i Jakobsberg i Järfälla. Här läste han på Barn- och fritidsprogrammet för tio år sedan. På vårterminen i tvåan fick han diagnosen grav dyslexi och koncentrations-svårigheter.

- Jag satt alltid kvar på läxhjälpen efter skolan. Till slut frågade någon om jag hade svårt med läsningen och jag fick träffa en logoped. Läsningen låg på grundskolenivå.

På den tiden ville Ferda bli polis. Flera gånger har han gjort inträdesproven till Polishögskolan, tills han till slut fixade den skriftliga delen också.

- Det var så långa meningar. Mitt knep var att hitta stödord, tex söder och Sverige i en lång mening. Då kunde jag förstå att det handlade om södra Sverige.

När han inte kom in på Polishögskolan följde han sin pappas råd och började plugga till socionom istället. Föräldrarna är kurder och i deras hemland är studier inte gratis, på samma sätt som i Sverige, så Ferda uppmanades att ta vara på studiemöjligheten.

- Jag fick anteckningsstöd och inläst kursmaterial, men efter två år insåg jag att socionom inte är min grej, så jag gjorde lumpen istället. Jag sa till mina föräldrar att jag kommer tillbaka om tre månader, men jag blev kvar inom försvaret i sex år. Det gick bra för mig och jag avancerade. Då förstod jag att dyslexi inte är ett hinder. Det var som att en spärr i huvudet försvann!

För Ferda är kunskap makt och mycket viktigt. Han började studera till sjuksköterska i Linköping. Intresset för medicin växte och han ville fördjupa sig ännu mer. Ferda läste upp sina gymnasiebetyg på Komvux, sökte in på läkarlinjen och kom in i Uppsala.

- Då var jag rädd. Jag har grav dyslexi och koncentrationssvårigheter, hur fan ska det här gå? tänkte jag då.

Ferda är nu inne på termin tre av elva. Hittills har det gått galant.

- Det tog tid, men jag hittade mitt studiesätt, berättar han.

I början stannade han kvar på universitetet till klockan 22 varje kväll, innan han åkte hem till Vällingby. En resa på 1,5 timme.

- Det är disciplin som gäller. Det finns inget annat. Mellan varje rast tänkte jag efter; vad var det vi gick igenom? Så antecknade jag det med mina egna ord. Efter varje föreläsning sammanfattade jag allt. Då blir det inte samma stress, för då är det mina egna ord, som jag kopplar till olika saker. Det underlättar sedan, när jag ska tentaplugga. När jag kommer hem föreläser jag högt och pratar högt för mig själv, eller för någon anhörig.

Så visar Ferda en typisk ”slide” från läkarutbildningen; Halsens topografi och hur han själv sammanfattat det viktigaste. (Se bilden scalenus-musklerna vid halsen ovan artikeln)

- Det är bara att nöta och nöta. Jag brukar också peka, peta och dra på mig själv, för att få in ett kroppsminne, berättar Ferda Yildiz som nyss klarade den stora anatomitentan.

Ferda är en av de studenter som använder den nya anpassade tentasalen på Uppsala Universitet. Där kan han skriva tenta i ett eget rum, för att kunna prata och resonera med sig själv under tentamen.

- Om en tentavakt skulle sticka in huvudet genom dörren, tar det lång tid för mig att starta om.

I Uppsala har han också god hjälp av den anteckningshjälp som hans kurskamrat bistår med.

- Han antecknar och jag lyssnar. Sen kollar jag hans anteckningar och gör en egen sammanfattning. Om det är något som är extra svårt, eller något som jag missat, då först tar jag fram den inlästa kurslitteraturen och spolar fram till rätt avsnitt. Sedan börjar jag om med en ny egen sammanfattning, med mina egna ord.

Ferda tipsar också om att koppla olika kunskaper till olika saker, personer eller bilder. En lärare som föreläst om motor-neuroner, kopplar Ferda till allt han lärt sig om detta.

- Då tar jag fram lärarens föreläsningar i huvudet. Sedan försöker jag minnas mina sammanfattningar, som jag skrev om detta. Jag funderar; Vad fanns det för bilder på den sliden? Vad hängde jag upp detta minnet på?

Det tar längre tid för Ferda att plugga än för många andra studiekamrater, men ibland lyckas han ändå bättre än dem.

- Men jag tävlar mot mig själv och mot förra tentan. Man måste kämpa. Inget kommer gratis, men det går lättare så fort vi hittat vårt eget studiesätt.

”Skit i om du har dyslexi. Tänk positivt. Tänk framåt.”

 

Text: Ylva Bjelle

 

Ämnen: