Kerstin Ekblad till minne.

En kär vän, medlem, styrelsekamrat och arbetskamrat har gått bort.

Vi har nåtts av det smärtsamma beskedet att Kerstin Ekblad avlidit. Vi sörjer henne och våra tankar går till hennes familj.

 

Kerstin engagerade sig i Dyslexiförbundet FMLS redan i mitten av 1980-talet. Det var hennes egna läs- och skrivsvårigheter och sonens dyslexi som snabbt gjorde henne till en duktig företrädare för förbundet. Hon blev snart en eldsjäl. Hennes entusiasm bidrog till bildandet av vår avdelning i Örebro i vars styrelse hon intog en central plats.

 

På 90-talet valdes Kerstin in i förbundsstyrelsen, där hon under närmre tio år var verksam. Det var viktiga år då vi skrev, och tillsammans med andra dyslexiorganisationer enades om, en första nationell handlingsplan kring våra frågor. Det var också åren då den nationella Dyslexikampanjen 1996/97 möjliggjorde för oss att i det närmaste tiodubbla antalet avdelningar, då medlemsantalet steg för varje dag, då vi startade tidningen Läs&Skriv och då ordet dyslexi, som tidigare varit okänt för de flesta, blev allmänt känt.

 

I slutet av 1990-talet lämnade Kerstin förbundsstyrelsen för att kunna ägna sig mer åt den lokala avdelningen, där hon i flera perioder innehade ordförandeposten. Hon anställdes av förbundet för att sköta medlemsregistret. Det gjorde hon i ett tiotal år, parallellt med det ideella arbetet i Örebroavdelningen.

 

Vi är många medlemmar och vänner som känner tomrummet, men vi är också glada åt den tid vi fått tillsammans.

 

Tack Kerstin för den du var och vad du gav oss!

 

Inger Rålenius och Torbjörn Lundgren

 

för Dyslexiförbundet FMLS

Ämnen: