Phonics

En lärare framför tavlan i ett rum fullt av elever.
Foto: National Cancer Institute on Unsplash
"Phonics" är den engelska beteckningen på det som vi på svenska kallar "strukturerade fonem-grafem-koppling". Forskningen visar att, strukturerad träning av kopplingen mellan ljud (fonem) och bokstäver (grafem), är den enda bra metoden att lära ut läsning för personer med dyslexi.

2014 gick Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) igenom forskning som rör barn och ungdomar med dyslexi. Det resulterade i en rapport som hette "Dyslexi hos barn och ungdomar".

Rapporten visar att strukturerad fonem-grafem-koppling är den metod som ger bäst läsutveckling för elever med dyslexi.

Metoden går ut på att utgå från bokstäverna och framför allt öva den fonologiska medvetenheten. Metoden är väldigt strukturerad, och läraren ska vara säker på att eleverna förstår varje bokstavs-ljud-koppling, innan hen går vidare.

Några material som är baserade i phonics-modellen är: Bornholmsmaterialet, Rydaholmsmodellen, Fonomix, Witting-metoden, Wendickmodellen, Bravkod och WIP.

 

Läs mer

Fridolfsson, I. (2008). Grunderna i läs- och skrivinlärning. Studentlitteratur.

Vetenskapsrådet (2007). Dyslexi – en kunskapsöversikt. Rapport 2:2007

 

Ämnen:

Länkar

Läs på vår sida om SBU-rapporten
LegiLexi om fonologisk medvetenhet
Spsm om Strukturerad fonem-grafem-koppling
Föreläsningsmaterial från svenska Dyslexiföreningen om läsinlärning