Jag lärde känna Kent i mitten av 90-talet då jag som mamma till ett barn med dyslexi gick med i föreningen FMLS – Förbundet mot läs- och skrivsvårigheter. Kent var då ordförande i föreningen och jag blev styrelseledamot efter en tid. Han var grundare av FMLS i Umeå 1988, som numera heter Dyslexiförbundet FMLS Västerbotten. Kent hade en ofantlig kunskap och erfarenhet av problematiken dyslexi. Han var fram till sin bortgång aktiv i styrelsen. Under alla dessa år fanns en strävan hos Kent att alltid förbättra, lära sig nya metoder och nya tekniker som datorer, lyssna på talböcker och nu senast läsplattan. Målet var alltid att ingen ska behöva lida för sin dyslexi.
Vi gjorde många resor tillsammans genom åren till dysleximässor och kongresser runtom i landet. Vi stod på otaliga biblioteket i Västerbotten med informationsbord och mötte ungdomar och föräldrar i samtal om dyslexi.
Många gånger kom han till våra styrelsemöten med tidningsurklipp om dyslexi från dagspressen som han ville diskutera eller lära sig mer om.
För Kent fanns inga hinder utan bara möjligheter.
Han hade uppdrag i förbundsstyrelsen 1982-88.
Kant blev utnämnd som hedersmedlem i Dyslexiförbundet FMLS 1999.
Vårt sista möte hade vi i februari i år då styrelsen träffades för att lära sig användbara appar för dyslektiker på våra läsplattor. Vi anade då inte att det skulle bli vårt sista möte.
Den engagerande lågan fanns kvar in i det sista.
Vi känner tacksamhet för Kent för att han delade med sig till oss och saknaden är stor.
Styrelsen Dyslexiförbundet FMLS i Västerbotten
GM Ewa Svärling
