Allkonstnären Emelie tecknar serier om sig själv och dyslexi

Seriestripp
Life's a bitch
Utanför sitt vita hus från 20-talet tar Emeile Wedhäll emot tillsammans med vakthunden Zacke, en stor rottweiler på 54 kilo.

- Du är väl inte hundrädd? Han vill bara hälsa. När vi hälsat är vi kompisar. Då och då under intervjun kommer Zacke och buffar och vill ha klapp.  

Emelie Wedhäll har jobbat på fängelset i Skänninge under flera år. Anstalten har vuxit och är nu en klass två-anstalt. Emelie har träffat många av de intagna, då hon arbetat med de olika beteendeprogram som erbjudits på anstalten.  
- Att misslyckas i skolan är det största utanförskapet vi har idag. Om man känner att man inte passar in är det lätt att bli arg och rädd. Det påverkar hela livet, säger Emelie Wedhäll.  

Hon talar av egen erfarenhet. Emelies skolgång präglades av inlärningssvårigheter och bristande stöd hemifrån. När gymnasiet kom var hon rädd. 

- Jag var rädd att livet inte skulle bli bra, eftersom jag gillar konst mer än skolans kärnämnen. Studievägledaren och alla andra sa att konst inte är värt något. Men några av oss föds ju till att göra det här. Några av oss ska bli konstnärer, musiker, hockeyproffs, akrobater, gymnaster… men det är svårt att vara stark i det själv. Livet kan inte bara handla om skolan. Det tar knäcken på barn idag. Det gäller att behålla det som ger glädje i livet. Tappa inte er passion! 

För Emelie var passionen att måla. Hon gick bygg på gymnasiet och blev sedan målare. Visst fanns det skeptiker, som sa att en kort tjej inte kan bli målare. 
- Men jag har styrketränat, kontrar Emelie, som jobbade som byggnads-målare i 12 år. 

Målaryrket är säsongbetonat och en vinter var hon uppsagd. Då blev hon lärling hos en tatuerare i Linköping. Där hade Emelie gott om tid och hennes tecknade seriefigurer bubblade fram. Sedan dess har hon tecknat anekdoter från sitt eget liv i serieformat. Hennes serie ”Life’s a bitch” har synts i flera tidningar och finns även på hemsidan:

 www.lifesabitch.se

Huvudpersonen är Emelie själv. Ibland handlar det om familjeliv med tre små barn och en rottweiler, ibland om manligt/kvinnligt och titt som tätt och dyslexi. 

- Jag bjuder på mig själv och vill visa att alla vuxna inte är perfekta. Vi behöver prata om vad som händer när det inte går så bra, och hur ska man hantera alla känslor? 

Emelie Wedhäll håller också föreläsningar, ibland på skolor och ibland på bibliotek. Då handlar det ofta om svårigheter i skolan och livets berg- och dalbanor.  

- Det finns så många optimist-föreläsare, som har ett framgångsrecept. Men för mig är självkänsla det viktigaste. Det kan inte bara handla om framgång hela jävla tiden! 

I sina föreläsningar brukar Emelie betona att det brukar ordna sig; alla växer upp och blir vuxna. 

- Men släpp inte din lust! För tänk om det är till exempel dans eller fotboll som du ska göra sen? Hur blir det då om du lägger av, bara för att kämpa med skolan? Att få godkänt är tillräckligt bra. Man kan alltid läsa upp betygen senare, om man vill. Idag finns också många digitala hjälpmedel, som kan vara till stöd. 

Ibland håller Emelie workshops om hur man lär sig teckna serier, inom ramen för Kulturrådets statsbidrag för Skapande skola. 

- Teckna serier hjälper många som har svårt att skriva. Genom att få börja med fantasin och handlingen, sen bilden och sist texten, så kan man ofta släppa krav och rädslor. 

Vid årsskiftet 2019 minskade statsanslagen till anstalten i Skänninge och Emelies tjänst för att arbeta med beteendeprogram för interner har dragits in. Nu är hon öppen för nya utmaningar.  

- Jag kommer nog inte överleva på min konst, men jag blir ju lycklig av den. Det handlar om att hitta sig själv. Man kan ju också ha flera jobb. Bara för att det är rätt behöver det inte vara lätt. 

Text och foto: Ylva Bjelle 

Ämnen: