De obildade tjänstemännens tyranni

De obildade tjänstemännens tyranni
Lundgrens hörna. Det var en gång ... och denna gång skulle jag träffa Joakim. I telefonen förklarade han utförligt hur jag skulle ta mig till mötesplatsen. Slutligen förklarade Joakim att han själv kunde bli sen, eftersom han skulle komma direkt från ett möte på andra sidan stan. Jag kände mig, trots beskrivningen, osäker och tog god tid på mig.

När jag kom fram var Joakim redan där. Vi hade båda lyckats med vår aktivitet, att ta oss till den utsatta mötesplatsen. 

Men nu hade nitiska tjänstemän på myndigheten Myndigheten beslutat sig för att mäta vår förmåga att ta oss till den utsatta platsen. De ville ha jämförbara siffror i sina formulär, så jag vann! Ja, jag skulle blivit bäst, även om jag hade simmat dit, för i tjänstemännens kolumner passade inte Joakims permobil in, så hans resultat räknades inte. 

Hur nöjda tjänstemännen än var när de småpratande promenerade hemåt, så speglade siffrorna, som de stolt bar på, inte vår förmåga att i verkligheten ta oss till mötesplatsen. Siffrorna visade bara vår förmåga att gå dit. Tjänstemännen skulle ge mig bästa betyg, bara jag inte kom släpandes på en rullstol. 

Myndigheten dessa tjänstemän kom ifrån heter egentligen inte Myndigheten, utan Skolverket. De mäter inte förmågan att ta sig till en utsatt plats, utan elevers förmåga att förstå en text. Men både de fiktiva tjänstemännen och de som huserar i Skolverkets lokaler har missat vad ett funktionshinder är.  

Enligt Världshälsoorganisationens kriterier, som Sverige anslutit sig till och Socialstyrelsen översatt till svenska, är ett funktionshinder inte den enskilde personens tillkortakommande. Nej, hindret bedöms utifrån fyra lika viktiga utgångspunkter.  

Först och främst är det våra kroppsliga förmågor. Dit hör också de olika förmågorna i hjärnan: tänkandet, förmågan att avkoda bokstäver korrekt och så vidare.  

Sen är det aktiviteten som ska utföras. Klarar man av att ta sig till en förutbestämd mötesplats, eller att förstå skriven text? I det perspektivet kommer det tredje kriteriet in.  

Delaktigheten. Möjligheten att själv kunna påverka sin situation.  

Slutligen har vi omgivningen. Finns det saker i omgivningen, som skapar hinder och därför ska undanröjas. 

Så ser svensk och internationell funktionshinderpolitik ut. Den pekar ut uppgiften som ska utföras, inte sättet det görs på. 

Tjänstemännen på Skolverket tillhör alldeles uppenbart de hinder som ska röjas undan i omgivningen, annars kan inte de berörda individerna bli delaktiga och få möjlighet att genomföra sina aktiviteter, trots eventuella kroppsliga tillkortakommanden. 

Joakim kan ta sig till mötesplatsen, förutsatt att inga okunniga tjänstemän ställer sig i vägen. Både han och jag, liksom våra barn och barnbarn, kan förstå skriven text, även om vår förmåga att avkoda bokstäverna slirar. 

 

Text: Torbjörn Lundgren

Bild på Torbjörn, man i blå skjorta och glasögon. Bilden är tagen utomhus
Torbjörn Lundgren
Annonser