Dyslexi gör inte skillnad på prinsar och andra

Dyslexi gör inte skillnad på prinsar och andra
Det spelar ingen roll om man heter Carl Philip eller Stephani. Oavsett vem man är så är dyslexi en utmaning. I synnerhet när man är ung. –Visst har det blivit bättre sedan jag gick i skolan. Men mycket mer behöver göras, säger prins Carl Philip.

Att prins Carl Philip har dyslexi är ingen hemlighet. Innan sommaren besökte han Dyslexiförbundet FMLS kansli i Sundbyberg. Han ville väcka uppmärk- samhet kring dyslexi, men också ta reda på mer om hur förbundet arbetar.
   – Man pratar allt mer om dyslexi, men inte tillräckligt. Jag vill lyfta frågan precis som vi gör nu, säger prins Carl Philip.
   Under sitt besök fick prinsen först tillfälle att prata med några av förbundets anställda och förtroendevalda. Därefter träffar han 13-åriga Stephani Melander, som visar honom olika digitala verktyg och hur hon med hjälp av dessa klarar skolan. Hon demonstrerar bland annat rättstavningsprogrammen Stava rex och Spell right, samt hur hon kan lyssna på alla sina läroböcker som finns inlästa.
   – Brukar du prata in i datorn när du ska skriva, frågar Carl Philip.
   – Nej, säger Stephani. Det gör jag på telefonen och på surfplattan, men inte i datorn.

Carl Philip undrar hur Stephani har det i skolan. Hon svarar att det är bra och att hon numer får all hjälp hon behöver.
   – De brukar fråga om jag har förstått redan innan jag har hunnit säga till, säger Stephani.

Prinsen frågar också hur hennes klasskompisar reagerar när hon får använda dator på lektionen? Stephani svarar att de kan tycka att det blir lite orättvis ibland. Men samtidigt tycker de att det är bra eftersom de vet att om hon inte får hjälp så sitter hon där i klassrummet utan att förstå.
   – Det kan jag förstå. Kul att höra att tekniken och kunskapen om dyslexi förbättrats så mycket. Tack för att du ville visa mig dina hjälpmedel. Jag är nog lite avundsjuk, tänk om det hade funnits när jag gick i skolan, säger prinsen leende till Stephani. 

Men prinsen är trots allt nöjd med hjälpen han fick under sin egen skol- gång. Gymnasiet gick han på internatskolan Lundsberg och där fanns en speciallärare med särskild kompetens inom dyslexi. Prinsen fick bland annat öva läshastighet och stavning.
   – Det fanns en förståelse för dyslexi och det är viktigt. Jag tror att Lundsberg låg långt fram när det gällde kunskap om dyslexi.

Prinsen har flera eftergymnasiala utbildningar i bagaget, bland annat har han läst till lantmästare på Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp.
   – Där var vi ett litet gäng med dyslexi som fick extra hjälp, säger han. Att få redovisa muntligt och få längre tid på proven var ett enormt stöd. Som dyslektiker behöver man gott om tid, annars är det lätt att allt låser sig.

Under tidigare år kände prinsen sig ofta ensam om sina svårigheter. Inte många av skolkamraterna hade dyslexi, det var i varje fall inget det pratades om.
   – Men senare har det visat sig att både den ene och den andre har dyslexi, säger prins Carl Philip. Det är något speciellt, man känner en samhörighet med andra som har dyslexi.

– Det här var spännande och roligt, säger trettonåriga Stephani Melander, efter att ha träffat prinsen. Hon är van att stå i rampljuset, hon har stått på scen inför 2000 personer och varit med på tv. Att prata inför folk är bara roligt.
   – I synnerhet när det är ett ämne som dyslexi som berör så många, säger hon. Jag hoppas att detta bara är början på vad jag kan göra för andra. Det behövs mycket mer information till både lärare och föräldrar. Jag vet elever som inte får den hjälp de behöver. Det vill jag göra något åt. Stephani fick veta att hon har dyslexi när hon gick i femman. Innan dess tänkte hon som många andra
   – ”Vad är det för fel på mig?”.


Prins Carl Philip läser gärna ljudböcker

Jag läser inte så mycket böcker som jag borde. Läsning är en färdighet som man måste träna och underhålla om man har dyslexi, men samtidigt är det något som jag som dyslektiker drar mig för. Däremot lyssnar jag gärna på ljudböcker. Nyligen läste jag Conn Igguldens bokserier Kejsaren, om Julius Caesars liv, och Erövraren, om Djingis Kahn.

 

Text: Eva Hedberg

Annonser