Vuxna elever med matematiksvårigheter erbjuds plats i den så kallade bearbetningskursen på Frimanskas vuxenutbildning. Trots nio år i svensk grundskola har alla elever i gruppen stora svårigheter. Vissa brottas med antalsuppfattning. För andra måste matematiken göras mer konkret än vad den var i skolan. De flesta eleverna behöver mer tid än andra för att nå skolans mål. Gemensamt för alla är den unga åldern, de är mellan 20 och 30 år. Och att de har släppts igenom grundskolan utan att kunna räkna. När de sedan kommer till gymnasiets matematik tar det stopp.
När eleverna kommer till Frimanska får de genomgå en kartläggning av sina matematikkunskaper. Då ser man om de passar in i bearbetningskursen eller inte.
– På bearbetningskursen får eleverna börja från början, på ett nytt sätt, säger läraren Gunilla Cedlöf.
Eleverna är i en grupp om sex till sju personer där alla vet att alla har problem med matten. Det skapar trygghet, menar Gunilla Cedlöf. Tryggheten är viktig eftersom eleverna är osäkra och rädda efter alla tidigare misslyckanden i matematik. Kursen börjar med ental och tiotal och alla elever får lära sig att räkna på en abakus. Man arbetar med positionssystemet, de fyra räknesätten och enhets- omvandlingar. Gunilla Cedlöf brukar också introducera bråk och procent.
– De flesta eleverna kan absolut ingenting om bråktal och då gäller det att börja mycket försiktigt och repetera gång på gång, säger hon
De arbetar konkret och praktiskt. Med hjälp av små leksaksfigurer som före ställer djur pratar de om bråktal och procent: Hur många procent av djuren är gråa? Hur stor andel klättrar i träd? Abakusen är en viktig del i framgången, menar Gunilla Cedlöf. Verktyget gör räknandet fysiskt och är ett helt nytt sätt för eleverna att räkna.
– Eleverna ser och känner, och många fler sinnen aktiveras – de utvecklar ett abstrakt seende och tänkande. Vi arbetar bland annat med något som kallas för ”mental abakus”, där eleverna blundar och gör räkningen i luften. De som från början har allra svårast för matematiken, har lättast att skapa mentala bilder av talen, säger hon.
I den ”mentala abakusen” ser eleven addition och subtraktion. Räkning i abakus är baserad på 5-tal och 10-tal. Förutom abakusen får de elever som behöver använda lathundar, tabeller och miniräknare för att klara av uppgifterna. Efter kursen kan eleverna med de nya verktygen, sitt nya självförtroende och sin motivation fortsätta med sina studier, sitt arbetsliv och med att bli vuxna.
”Bakvägen in i matten”
Genom en delvis nätbaserad orienteringskurs i matematik har läraren Charlotte Arkenback-Sundström träffat många elever med dyslexi och dyskalkyli. Som en följd av dåligt självförtroende i läsning, skrivning och räkning har flera utvecklat social fobi. Men att våga träffa de andra, se att det finns fler i samma situation och ha lärarledda gruppdiskussioner är avgörande för att bryta den panik som flera av dem känner inför matematiken, menar Charlotte Arkenback-Sundström.
– Vi börjar med att alla får berätta om en aktivitet i vardagen där de använder siffror. Jag låter medvetet bli att prata om matte. I stället går vi bakvägen in i ämnet, från yrkes- och vardagslivet. Sen kan jag hjälpa gruppen att översätta handlingarna till matematiktermer. ”Det som du berättade om kan kopplas till statistikavsnittet i mattekursen och listan du använder kallas för frekvenstabell.” ”Tabellen som du använder är en…” Kursen ger eleverna självförtroende och förståelse till varför de behöver läsa matematik. Charlotte Arkenback-Sundström är även licensiatdoktorand inom yrkesämnenas didaktik vid Göteborgs universitet.
Text: Sara Rydin
