”Jag vill vara det nya normala”

Lina Axelsson Kihlblom är grundskolechef i Haninge. Hennes uppgift är att se till att kommunens barn lär sig vad de behöver. Den utmaningen kräver en person som är orädd för förändringar. Någon som Lina.

Lina Axelsson Kihlblom har hämtat kaffe och går med långa steg mot sitt kontorsrum. Det ligger i änden av korridoren. Från fönstret ser man över friluftsområdet Rudan, Men Lina ägnar inte tid åt utsikten. Hon har fullt fokus på sina arbetsuppgifter. Hennes jobb är att förändra skolan till det bättre. Linas liv har kantats av förändringar. För många är hon bekant som superrektorn som vände resultaten på Ronna-skolan i Södertälje. Hon var med i URs TV-serie Rektorerna och därefter värvades hon som ledamot till regeringens skolkommission. Men den största förändringen i hennes liv avslöjade hon i pratshowen Skavlan på SVT i höstas. Det var i samband med att hon släppt sin bok ”Kommer du att tycka om mig nu?”. I boken avslöjar hon att hon genomgått en könskorrigering. Lina föddes som flicka men med en pojkes kropp.
– Det var bara så fel, säger hon. Men ingen i omgivningen låtsades om det. Och eftersom ingen pratade om det trodde jag att jag var den enda lilla flickan i hela världen med en pojkkropp och ett pojknamn. Det gjorde mig ängslig och skamsen.

Skammen över att vara annorlunda blev en följeslagare i Linas liv. Kanske är skammen från början den primitiva naturens sätt att hålla alla individer i gruppen, resonerar hon. Skammen ska förhindra oss från att göra dåliga saker. Men när det spiller över så att en skäms för något en inte valt, något som har med ens identitet att göra. Då blir skammen dålig, menar Lina. I det lilla samhället där Lina växte upp kände alla varandra. Hennes rädsla var stor för hur omgivningen skulle  reagerade om hon berättade om misstaget som uppstått när hon föddes.
– Jag tänkte att de skulle tro att jag var världens knäppaste. Att de skulle låsa in mig, säger hon.

Lina är inte bara född med fel kropp. Hon är dessutom född med dyslexi. Som barn var hennes utgångspunkt att hon var dum i huvudet eftersom hon inte lärde sig läsa och skriva som alla andra.
– Det här blev bara för mycket för mig. Det handlade om identitet. Jag kunde inte både vara knäppast och dummast i klassen. Då ville jag inte vara med längre, säger hon.

Lina bestämde sig för att bli bäst i klassen. Men hur gör man det när man är för ängslig för att avslöja sina hemligheter, när man inte har någon att be om hjälp? Lina gick i sexan och började på egen hand experimentera om hur hon lärde sig på bästa sätt. Det fanns en liten stuga på tomten vid föräldrahemmet. Dit drogs sig Lina undan. Hon tog med sig pennor i olika färger och en stor rulle omslagspapper från mammans presentaffär. Hon började rita, skissa och skriva på baksidan av pappret. Hon försökte hitta sätt för att lära och minnas.
– Jag insåg att för mig var lärande att nöta. Och jag hittade jag metoder som fungerade, säger hon.

När Lina väl hade tagit kommando över sitt eget lärande förvandlades hennes dyslexi till en merit. Hon hade utvecklat sina egna strategier och blev på så sätt väldigt medveten om hur hon skulle göra för att lära sig och för att komma ihåg. Hon lärde sig både det hon skulle lära sig, men också om själva inlärningen.
– Den som har lätt för sig, lär sig inte alls lika mycket om själva resan, säger hon. På så vis är det en fördel att ha det svårare. Sina erfarenheter från uppväxten har Lina tagit med sig in i arbetet som först rektor och nu grundskolechef. Hon vet hur det är att annorlunda. Hon vet hur viktigt det är för alla barn att hitta sina egna vägar. Hon menar att det är skolans uppgift att visa barnen hur de kan hitta sina egna vägar. De som möter barnet ska inte prata om svårigheter som om de vore ett hinder. Om en elev med dyslexi vill bli läkare, då måste läraren hjälpa eleven att hitta sin väg mot målet.

Det är viktigt att eleverna inte stukas. Skolan måste satsa på att både förebygga och reparera. Att vara den ende i klassen som inte läser i årskurs två är jobbigt. Att vara den enda som inte läser i årskurs tre påverkar personens identitet.
– Och vad gör man då. Jo, är läsningen problemet då är det läsningen en ska jobba med. Strunta i Vikingatiden eller vad det nu är klassen skulle göra, det kan barnet lära sig en annan gång. Nu måste en satsa allt på läsningen för den ska komma igång.

Lina tror att skolan gör barnen en björntjänst genom att låta dem arbeta med så många olika ämnen parallellt när de är små. I ettan till trean ska de hinna gå igenom 14 ämnen.
–Inte skulle de bli sämre tänkande individer om vi istället fokuserade på fyra eller fem ämnen. Jag tycker att vi borde låta byggandet av grunderna få ta mycket mer tid, säger hon. Det skulle också innebära att elever med olika svårigheter skulle få mer tid att jobba med det de behöver utveckla. Lina menar att det finns en spridd rädsla för systemet, som gör att rektorer och lärare inte vågar prioritera annorlunda. De tänker att alla barn har rätt att läsa alla ämnen.
– Men jag säger till mina rektorer att har vi en förstaklassare som inte läser i mars, då ska man stryka allt annat en tid. Ta tre veckor och jobba enbart med läsningen. Det finns säkert flera andra barn på skolan som också behöver denna extra skjuts. Gör om grupperna, träna med de barn som behöver så att alla barn kan läsa när sommarlovet börjar i juni. Se till att den gruppen får en lärare som kan metoder för läsinlärning.

Samma gäller för elever som behöver reparera luckor. Ofta vet både rektor och lärare redan i september hur elevens prognos ser ut för juni. Det är bara att stuva om i planeringen och ge eleverna det de behöver. Lina menar att det finns två frågor att utgå ifrån. Den som vi brukar brukar ställa oss: ”Vad kan vi göra?”. Då öppnar alla sina kalendrar och ser att det eventuellt finns en halvtimme till övers på torsdag. Istället vore det bättre om vi frågade oss: ”Vad krävs för att få de här eleverna godkända så att de kan ta sig in på gymnasiet?”
– Frågar man så brukar lärarna säga att det kan gå om om de här 16 eleverna bara får läsa svenska, engelska och matematik. Då skulle de komma in på gymnasiet. Och då tänker jag att det är så vi ska göra. Låt dem läsa bara dessa ämnen. Men den frågan är det inte så många som vill ställa sig eftersom vi inte riktigt orkar ta konsekvenserna av svaret.

Text: Eva Hedberg


Kul att veta om Lina Axelsson Kihlblom:

Fick pris för årets bok på QX-galan
Har en jur.kand. från Uppsala universitet
Talar (förutom svenska) flytande tyska, franska, spanska och engelska.
Frånskild med två döttrarLäser sällan skönlitteratur

Ämnen: