Svenskarnas intresse för läs- och skrivsvårigheter växte med Dyslexi kampanjen. Många ville lära sig mer och det skapades ett sug efter nyheter från dyslexivärlden. När tidningen Läs&Skriv kom ut blev den en riktig ”snackis”. Även annonserna hade ett stort läsvärde eftersom läsarna letade information om hjälpmedel, utbildningar och böcker, efter allt som kunde leda framåt.
Till en början rörde innehållet främst kampanjen och om vad som hände i landet. Men tidningen blev också ett sätt för förbundet att profilera sig. Torbjörn Lundgren satt i förbunds- styrelsen när tidningen startades. Han berättar att det pågick en dragkamp mellan de med egna svårigheter och de professionella
– Vi ville gärna samarbeta med dem, men inte drunkna i deras tolkningar. Tidningen skulle ge alla en röst, säger han.
Innan kampanjen hade FMLS inget kansli och inga anställda. Det som fanns var rådgivningsverksamheten Skrivknuten (som du kan läsa om på nästa sida) och så startade förbundet en bokhandel. Den var specialiserad på litteratur och hjälpmedel som berörde ämnet läs- och skrivsvårigheter. Tidningen och bokhandeln blev viktiga delar i den nya professionella framtoningen.
Läs&Skriv utformades för att bli lätt att läsa. Bokstäverna skulle vara stora och ha klackar, så kallade seriffer. Radavståndet var rejält tilltaget. Språket skulle vara enkelt men inte tillrättalagt och artiklarna korta. Utformningen gjordes utifrån undersökningar som visade vad som var lättläst samt utifrån medlemmars erfarenheter.
– Docent Lars Melin hjälpte oss senare att göra en läsarundersökning som visade att tidningen hade ett högt läsvärde. Jag blev själv förvånad att så många medlemmar läste hela eller större delen av tidningen. Det var något annat än vår tidigare tidning FMLS-bladet, säger Torbjörn Lundgren.
Än i dag kännetecknas tidningen av den form som bestämdes vid starten. Utseendet har förändrats och loggan har bytts ut, men sidorna är fortfarande luftiga på samma sätt som då. Under kampanjen spreds tidningen i mängder via länsbiblioteken. Första numret kom ut med 50 000 exemplar och det andra med 200 000. Utgivningen sponsrades bland annat av ett pappersbruk. När kampanjen var över landade utgivningen på ungefär 20 000. Idag ligger den på mellan 15 000 och 20 000.
För personer med läs- och skrivsvårigheter och för yrkesverksamma fyller tidningen fortfarande samma funktion, menar Torbjörn Lundgren. Webben blir allt viktigare, men det kommer att dröja innan den ersätter papperstidningen.
– För oss i förbundet är det viktigt att ha något att stoppa i handen på folk vi möter. Det är också betydelsefullt att tidningen skickas till alla grundskolor. Men framförallt att våra medlemmar har en egen tidning som berättar om dem och deras behov. Något som stärker deras identitet. En tidning som de stolt kan visa upp.
Text: Eva Hedberg
Artikel från Läs&Skriv 1 2016
