Läraren gav Eva tro på sig själv

En lärare fick henne att känna sig fantastisk medan en annan bara tyckte att hon var jobbig. Eva Funck har dyslexi och har vigt sitt liv till att förmedla kunskap så att alla förstår.

– Allt jag har gjort gör jag för att det finns en liten Eva där ute, säger hon. På Dysleximässan är hon huvudtalare och ska tala om hjärnforskning och känslor.

Det är en varm junidag när vi möts på ett kafé vid Sankt Eriksplan i Stockholm. Hon är sig lik från tv, glad och lätt att prata med. 

En av Eva Funcks första skapelser var hönan Höna-Pöna som dök upp på Sveriges Television redan 1978. Många känner också igen henne från Björnes magasin, Evas funkarprogram och flera andra program om hur saker och ting fungerar. Med handgjorda, förstorade modeller förklarar hon komplicerade saker så att alla förstår.  

Evas dyslexi blev uppenbar när hon började skolan. Hennes pappa hade dyslexi, men hemma hade det inte varit något större problem. 
– I vår familj hjälpte vi varann, säger Eva Funck. 

I skolan var det svårare att få hjälp. Lyckligtvis fick hon en lärare som tog henne åt sidan, såg henne i ögonen och sa ”du ska veta, Eva, att det är något speciellt med dig”. 

– Hon förmedlade det med en sådan kärlek att jag fylldes med en eufori, jag kände att det var något speciellt med mig som en dag kommer att blomma. Den händelsen formade henne och tycks ha gjort motgångarna mindre svåra. 

Det finns en romantisk föreställning om att den som är dålig på att läsa och skriva utvecklar andra sätt att se på världen och därför blir mer kreativ.  
– Visst finns det många framgångsrika människor som har dyslexi, men de har mått dåligt på hela resan till framgången. Många som sitter i fängelse har också dyslexi, säger Eva Funck som upplever att hennes dyslexi är ett handikapp. 

– Min kreativitet är ett annat spår. Den har kanske hjälpt mig att snirkla mig fram trots min dyslexi. Men jag har också levt i ett ovisst töcken, med en känsla av att något är fel. Jag har känt skam kring det. 

– När neurovetenskapen hittade orsaken till dyslexi blev jag helt fri från skam. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) skriver vad dyslexi är och hur man kan hjälpa människor med dyslexi. När jag hittade det tänkte jag ”wow, här står det!”. Svaret är att man ska arbeta med strukturerad fonem-grafem-koppling, ljuda fram ord. 

Ett av Eva Funcks program i SVT, Evas känslokoll, handlar om vad som händer i våra hjärnor när vi upplever olika känslor. En av människans grundkänslor är affekt, och många dyslektiker har genom åren försökt skapa ”rökridåer” för att dölja sina svårigheter. Någon kanske försöker vara en ”spelevink”, någon annan uppträder aggressivt. Eva hoppas att de nu ska slippa dessa rökridåer med hjälp av läsa-skriva-räkna-garantin som blev obligatorisk den 1 juli. 

– Specialpedagogerna kommer i alla fall att få en starkare position, bara inte allt ansvar läggs direkt på lärarna. Det finns mycket man kan göra för barn med dyslexi, metoder som faktiskt passar alla barn. Man skulle kunna ändra skolan så att den utgick från barnen med dyslexi, tänk om de kunde vara normen! 

När hon gick i skolan fick hon som dyslektiker inga utmaningar.  
– Om min läsklinikfröken hade gett mig svåra uppdrag hade jag förmodligen gjort dem, men hennes inställning var att jag ändå aldrig skulle klara det. 

– En annan fröken i mellanstadiet tyckte att jag var jättejobbig. Hon orkade inte med mig. En gång utlyste hon en tävling i klassen i engelska glosor. Den som vann skulle få en kopp som hon köpt i London, det stod ”Longbridge” på den. Hon visste att det var omöjligt för mig att lära mig alla glosorna. Bara för det bestämde jag mig för att vinna, säger Eva Funck. 

Hon använde fusklappar, men fröken märkte det inte. Eva vann muggen och har den fortfarande kvar hemma. Ytterligare en revansch kom när Eva hade blivit känd från tv. Då skröt samma fröken om att hon hade varit hennes lärare.  

– När jag talar inför lärare brukar jag försöka förmedla att de gör ett fantastiskt jobb. Allt jag har gjort gör jag för att det finns en liten Eva där  ute. Om jag når henne så når jag även andra på vägen. 

I sitt yrkesliv har Eva Funck livnärt sig på att skriva – trots dyslexin. Förutom alla manus till tv-produktioner och shower har hon skrivit ungefär 20 böcker. Hon arbetar med komplicerade ämnen. Om hon ska berätta om till exempel bukspottskörteln måste hon läsa på.  

– Jag kan inte bara be en professor berätta. Om jag inte har läst på kan vi inte diskutera och då blir det inte intressant, säger hon. 

I den vardagliga kommunikationen får Eva mycket hjälp av sin man Erland Beskow med stavning. Det är också viktigt att ha ett rättstavningsprogram i e-posten.  

– För mig stavas måne med å ena dagen och med o den andra, och det är himla viktigt att man stavar rätt när man skriver, säger hon. 

När lunchen är uppäten går vi hem till Eva för att ta bilder på henne med koppen från den otrevliga läraren. Bostaden ligger i samma lokaler som tidigare var teater, och skyltarna, ”Eva Funcks dockteater”, sitter fortfarande uppe. På fasaden utanför har någon klottrat ett hjärta följt av ”Hönapöna!!”, kanske av glädje över att ha passerat sin barndomsidols teater.  

Text och foto: Marja Beckman 


Några exempel på tv-program:  
Björnes magasin, Evas sommarplåster, Evas vinterplåster, Evas funkarprogram, Evas superkoll och Evas känslokoll. 

• Eva är också skådespelare och medverkade till exempel i tv-serierna Saltön och Hur många lingon finns det i världen? 
• Hon har skrivit ett 20-tal böcker för både barn och vuxna. Den senaste var Åh! En bok om känslor (Fri tanke förlag). 

Ämnen: