Elena hade inte gått en dag i skolan när hon kom till anstalten. Hon kunde inte läsa och skriva, varken på sitt hemspråk eller på svenska. Hon började studera men förstod till en början inte nyttan med det. Hon satt av lektionerna och så fort hon kom till sin avdelning slängde hon böckerna i ett hörn. Tills en dag då en av hennes vänner sa till henne att hon måste skärpa sig, att det här är Elenas chans till ett bättre liv.
– Jag började tänka och insåg att jag måste ta mina studier på allvar. Jag förstod att det skulle vara bra för mig att lära mig läsa och skriva. Jag har barn- barn och jag vill kunna läsa deras brev själv, utan att behöva be någon om hjälp. Och jag vill kunna skriva till dem.
Elena började läsa svenska för invandrare, SFI. Hon klarade av grundkurserna för personer som saknar skolbakgrund. Parallellt med svenskan lärde hon sig av en kamrat att läsa och skriva på sitt hemspråk. Sen dess har Elena läst flera böcker.
– Jag blir glad av att läsa. Helst läser jag på mitt hemspråk för då förstår jag bättre. En av böckerna var skriven som om den handlade om mitt liv. Jag läste och grät. Och läste och grät. Jag tänker att en dag skulle jag vilja skriva en bok om mitt liv. Jag tror att många skulle gråta om de fick läsa den.
En av böckerna som Elena läste var en bok i psykologi. Den handlade om själv- behärskning. Elena har haft svårt att lägga band på sig när hon blivit arg och provocerad. Nu är hon tacksam över att ha hittat ett sätt att lugna ner sig själv när någon går till attack. Sedan hon läste boken har hon inte fått en enda rapport om dåligt uppförande på fängelset.
– Det känns jättebra. säger hon.
Elena har drygt ett år kvar av sitt straff. Hon vet inte vad som händer när hon kommer ut, men troligen blir hon utvisad. Ovetskapen om framtiden skrämmer henne.
–Jag tänker att det bästa jag kan göra är att studera och förbereda mig så mycket det bara går för att klara mig i framtiden. Jag vill lära mig matematik och engelska. Om jag inte bor i Sverige kommer det bli väldigt svårt för att kunna studera något mer.
Elena studerar nu matematik tre förmiddagar i veckan. När hon inte är i skolan arbetar hon.
– Men jag skulle vilja gå i skolan mycket mer, säger hon. Jag hoppas att det går att ordna.
Text: Eva Hedberg
