Nonsensord på schemat

Läsning består av avkodning och förståelse och båda delarna är i slutänden lika viktiga. Men läraren Eva Collini menar att eleverna måste bli säkra på kopplingen mellan ljud och bokstav innan man börjar med ”vanlig” läsning. Hon arbetar enligt en metod som heter Wittingmetoden.

Det är två dagar innan sommarlovet ska börja. Teckningarna har plockats ner från väggarna i klassrummet och låneböcker lämnats igen. Solen letar sig in genom gardinerna. Trots alla distraktioner är eleverna i klass 2c på Domarringens skola i Uppsala förvånansvärt fokuserade. Framme vid tavlan står läraren Eva Collini och uttalar stavelser som saknar given betydelse. ”Pry, pru, prå och prä...”. Efter varje ord gör hon en paus. Eleverna repeterar högt det hon sagt och tar sig sedan en funderare över ljuden. Därefter böjer de sig över sina papper. Endast raspandet av pennor hörs när de skriver ner de bokstäver som hör till respektive ljud

Klassen jobbar med ett moment som kallas avlyssningsskrivning. De tränar på kopplingen mellan tecken och ljud, utan att någon betydelse blandas in. Eva Collini förklarar att det är en grundtanke inom Wittingmetoden att arbeta med avkodning och stavelse var för sig, eftersom det blir krångligt om man ska arbeta med att lära sig två så olika saker samtidig.
– Den här teknikövningen är intensiv men kort, och efter den får eleverna associera fritt och komma på riktiga ord som innehåller de bokstäver vi nyss använt. Då får de vara kreativa, säger hon. Av ”pry” kan det då bli prydlig och prydnad, av ”pru” prutt och prutta och så vidare. Händer viftar i luften, eleverna kommer med det ena förslaget efter det andra. Eva Collini skriver orden på tavlan och tillsammans pratar man om betydelse, uttal och stavning.

– Till exempel att en lång vokal blir kort om man sätter dubbla konsonanter efter, som med ”a” i prat och i sprattel, säger Eva Collini. Orden som klassen kommer på skriver eleverna ner i en egen ordlista. Några skriver alla, andra väljer vissa. Orden i listan använder de sedan på olika sätt. En del sorterar orden eller gör en bild till. Andra skriver en liten berättelse, själva eller tillsammans.

Minst tre gånger i veckan arbetar eleverna med dessa två moment. Avlyssningsskrivningen sker oftast i grupper om tre och tre, ibland i halv- klass eller som idag i helklass. Den som behöver får träna extra med skolans specialpedagog. Alla ska vara säkra på kopplingen.

Wittingmetoden används både för nyinlärning och ominlärning. Det senare är när en person tidigare ha  misslyckats med sin läs- och skrivinlärning. Också i ominlärningen ligger fokus på att hjälpa eleven bli säker på relationen mellan ljud och tecken och på att utveckla språklig kreativitet

Bäst är förstås att alla barn får lära sig läsa och skriva ordentligt från början. Men det kräver att läraren vet hur det går till och att undervisningen är strukturerad och metodisk. Eva Collins klass ägnar hela första terminen i ettan åt förberedande övningar som stärker den språkliga medvetenheten. När eleverna förstår vad språkljud är börjar arbetet med kopplingen till bokstäverna. Man börjar med några ljud som låter väldigt olika: ”a”, ”o”, ”e” och ”i”. Efterhand läggs nya bokstäver till.

– Vissa lärare går alldeles för fort fram med läsinlärningen, de betar av en bokstav i veckan under höstterminen i ettan. Redan runt jul kan barnen få sin första läsläxa, medan mina elever får sin första läsläxa ett år senare. När det går för fort är risken stor att vissa barn inte lär sig ordentligt. Förr eller senare kan de få problem. Nyinlärningen måste få ta sin tid, säger Eva Collini. Barn kommer till skolan med olika förutsättningar att lära sig läsa. En del föräldrar har både pratat och läst mycket med barnen, andra har inte gjort det. Det påverkar barnens språkliga medvetenhet och ordförråd. Eva Collini menar att det är skolans ansvar att utjämna olikheterna och se till att alla barn får liknande förutsättningar.
– Vi lärare arbetar på olika sätt för att nå detta – en del sätt är bättre än andra. Men det värsta är att allt för många lärare inte har fått med sig någon praktisk kunskap om läsinlärning från lärarutbildningen

Eva Collini utbildade sig till lågstadielärare på 70-talet. Senare utbildade hon sig vid ILU (Institutionen för lärarutbildningen) till speciallärare för Maja Witting. Hon har använt Wittingmetoden i sin undervisning i ungefär 25 år.


Wittingmetoden

Det tog flera år för specialpedagogen Maja Witting att utveckla en metod för att hjälpa vuxna som misslyckats med läs- och skrivinlärningen. Metoden utvecklades i samarbete med elever och bygger dels på att säkra kopplingen mellan ljud och tecken, och dels på att utveckla språklig kreativitet hos eleverna. Metoden kan användas både för nyinlärning, ominlärning, utveckling och för andraspråksinlärning. I SBUs (Statens medicinska beredning) rapport om dyslexi (2014), lyftes strukturerad träning på koppling mellan fonem och grafem fram som en metod vars effekt hade stöd i forskningen. Utbildningar i metoden ordnas av Wittingföreningen

 

Text: Eva Hedberg

Ämnen: