I Sverige har omkring 12 procent i åldern 16–64 år en funktionsnedsättning. Uppräknat till befolkningen motsvarar det 752 000 personer.
Det vanligaste är nedsatt rörelseförmåga (3 %), astma/allergi (2 %), någon form av psykisk funktionsnedsättning, till exempel depression, ångest, psykoser (2 %) och neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (knappt 2 %). Dyslexi kommer på plats fem, runt 1,5 % uppger dyslexi.
Två tredjedelar bedömer att deras funktionsnedsättning ger dem nedsatt arbetsförmåga. Det är vanligare bland kvinnor än män. Bland kvinnor med funktionsnedsättning uppger 73 % att de har nedsatt arbetsförmåga, motsvarande andel bland män är 62 %.
Det finns 5 miljoner svenskar som är sysselsatta (80 % av befolkningen 16–64 år). Av de sysselsatta har 10 % någon funktionsnedsättning. Det motsvarar en halv miljon människor.
Arbetslösheten bland personer med funktionsnedsättning är 11 procent, det vill säga nästan dubbelt så hög som för befolkningen totalt 6 procent.
Många med funktionsnedsättning arbetar deltid, precis som många kvinnor i hela befolkningen.
Bland personer med funktionsnedsättning och nedsatt arbetsförmåga har 80 procent behov av anpassningar eller stöd för att utföra sitt arbete. 65 % har behov av mer än en anpassning. Det vanligaste är anpassat arbetstempo, som 48 procent behöver. Varannan person med funktionsnedsättning och nedsatt arbetsförmåga behöver alltså anpassat arbetstempo.
– Det är just tempot som skruvas åt på många arbetsplatser, kommenterar Dyslexiförbundets ordförande Bengt-Erik Johansson.
Det är vanligt att personer med nedsatt arbetsförmåga utsätts för diskriminering; 37 % jämfört med 10 % bland dem utan nedsatt arbetsförmåga. Kvinnor uppger oftare att de utsatts för diskriminering i undersökningen. Den vanligaste formen av diskriminering är negativa attityder hos arbetsgivaren. Att inte kunna delta i en utbildning som arbetsgivaren arrangerar, därför att utbildningen inte anpassats till funktionsnedsättningen, är ett exempel.
Text: Ylva Bjelle
