Linas Sandberg går i fyran på Tungelsta skola i Haninge söder om Stockholm. För ett år sedan fick hon veta att hennes svårigheter att lära sig läsa och skriva beror på dyslexi. Logopeden som ställde diagnosen skrev ut både rättstavningsprogram och talsyntes att använda på datorn hemma. Om Lina nu bara fick läxorna mejlade till sig i digitalt format, så skulle hon kunna göra dem på egen hand. Men trots att det står i Linas åtgärdsprogram att hon ska få läxorna inskannade och mejlade till sig, så har det bara skett två gånger under ett helt år. I stället får Lina läxorna på samma sätt som sina klasskamrater. På papper.
– Lina måste lägga ner mycket tid och kraft på att göra sina läxor. Hon har flera syskon, så jag ser skillnaden. Om jag inte hjälper henne att läsa så går det inte, säger mamma Ann-Charlotte.
Innan barnen får ta hem sina läxor brukar läraren gå igenom uppgifterna muntligt. Men det räcker inte för Lina, menar Ann-Charlotte. Hon har svårt med korttidsminnet och har ofta hunnit glömma början av en mening innan man har kommit till slutet. Hon behöver höra en text eller en uppgift flera gånger.
